The New Girl

Ja det var ju ett tag sen ja skrev nått, men jag har haft mycket för mig som festivaler etc.
Men nu när jag blivit sjuk så tänkte jag skriva lite, jag har ju inte direkt nått bättre för mig.

Ja vad har hänt sen sist då? 2 festivaler, vilket jag kommer berätta mer om i andra inlägg. För detta inlägg handlar om min nya flickvän. WHUUUT!? Ny flickvän? Hellz to teh yez! Jag funderar hur sånt här händer ibland. Hur jag lyckas snubbla in i förhållanden när jag letar som minst.. Det är inte så att jag klagar, tvärtom! Jag tycker det är lite märkligt bara. Aja ni vill säkert höra hela historien? Här kommer den:

Jag var funkis på arvikafestivalen, efter att ha blivit övertalad av en kompis. Jag och två till skulle se NIN konserten, vi bestämmde oss för att försöka komma så långt fram som möjligt så vi bestämmde plats att mötas efteråt och sen försvann vi in i vimlet. Jag tappade bort dom andra rätt snabbt, men det hade vi redan räknat med. Jag studsade genom massan som en jävla flipperboll, från folk som armbågar ALLA, till överbeskydande pojkvänner som puttade bort folk som kom för nära... Men jag kom närmare ialla fall.

Nu var jag nästan längstfram, lyckades hamna bredvid en aggresiv jävel som armbågade mig stenhårt i sidan varje gång jag blev inputtad i honom, jag försökte fly ett antal gånger utan framgång. Men tillslut hittade jag ett hål och försvann mot höger. Jag fann mig själv fast klämd bakom JÜRGEN: ett två meters monster med svett dränkt hår halvägs ner över ryggen. Han hade en benägenhet att headbanga och hoppa, så inte nog med att han krossade mina tår han gav mig även ett ansikte fullt med klippigt svett hår... Härifrån kunde jag inte fly, här satt jag fast!

Jag tittade runt för att hitta ett hål, men ack inget fanns. Dock såg jag en tjej som stog bredvid mig, hon stog bakom JÖRGEN: likadan som JÜRGEN men kortare och inte lika vild. Så hon var i samma sitts som mig, vilket var lite kul. Så vi började "prata" (prata så som man gör på konsert: skriker enstaka ord och gestikulerar). Det vi mest "sa" var väll HÅÅÅÅRR, pekade på JÖRGEN och JÜRGEN och skrattade. Efter ett tag så flyttade jag mig närmare henne för att komma bort från JÜRGENs fötter och så vi kunde höra varann. Senare så bestämmde jag mig för att gå ut från massan och ta en cigg. Så ja fråga om hon ville hänga med, vilket hon gjorde.

Väll ute så började vi prata, eller det var väll mest hon som pratade och jag lyssnade men men...
Vi bestämmde att jag skulle hänga med till hennes camp (varför inte lixom). Hon pratade om folket i sitt camp, att dom kallade varann för "barba-nånting" typ vilket var lite wierd men intressant. Hon pratade om att det fanns en kille som kallades "barbaingenting" och att jag skulle gilla honom (varför vet jag inte). När vi väll kom fram så insåg jag att "Adekvat" (en LG2S-kille jag bl.a. firat nyår med) var "barbaingenting". Så nu satt jag där i hennes camp och pratade med henne och Adekvat. Jag satt i gräset och lutade mig mot hennes stol och pratade om Levis Caroll med Adekvat, jag insåg att jag omedvetet lagt handen på hennes knä, "WTF?" tänkte jag och drog bort den snabbt. Hon hade insett detta med och såg hur jag reagerade. Hon sa att det var lungt och ja senare när ja fått min egen stol så satt hon med benen i mitt knä. Solen började gå upp och kl var runt 6 på morgonen.

Hennes tält var typ under belägring av nån av hennes kompisar som hon inte ville sova bredvid så hon frågade om hon kunde sova i Adekvats tält, jag orkade inte gå tillbaka och såg att Adekvat hade ett typ 5-manna tält så ja fråga om ja kunde det med. Det fick vi båda, så vi la oss alla tre. Utan att änns reflektera över det så somnade jag och Marlene (som hon förövrigt heter) i varandras armar.

Dagen efter så gick jag och jobbade och såg henne inte igen, även fast jag gick tillbaka till hennes camp ett antar ggr. Jag antog att det hela var en festivalgrej och tänkte inte mer på det.

Sen när jag kom hem så såg jag att hon letat upp mig på facebook och vi satt och pratade lite och bytte nr, sen drog jag iväg till Hultsfred. Jag spenderade väll största tiden på den festivalen med att sitta och smsa med Marlene. Vi kom fram till att vi gillade varann och eftersom hon bor i Norrköping (vilket ligger typ 20 min från Linköping). Så kom vi även fram till att vi skulle ses när jag kom hem. Sagt och gjort så kom hon hit, vi spenderade ett par timmar med att vara nervösa och lite halvt obekväma. Men sen släppte det och snart låg vi i varanns armar och mysde framför en film...

4 dagar senare åkte hon hem och nu var jag inte singel längre!