The New Girl

Ja det var ju ett tag sen ja skrev nått, men jag har haft mycket för mig som festivaler etc.
Men nu när jag blivit sjuk så tänkte jag skriva lite, jag har ju inte direkt nått bättre för mig.

Ja vad har hänt sen sist då? 2 festivaler, vilket jag kommer berätta mer om i andra inlägg. För detta inlägg handlar om min nya flickvän. WHUUUT!? Ny flickvän? Hellz to teh yez! Jag funderar hur sånt här händer ibland. Hur jag lyckas snubbla in i förhållanden när jag letar som minst.. Det är inte så att jag klagar, tvärtom! Jag tycker det är lite märkligt bara. Aja ni vill säkert höra hela historien? Här kommer den:

Jag var funkis på arvikafestivalen, efter att ha blivit övertalad av en kompis. Jag och två till skulle se NIN konserten, vi bestämmde oss för att försöka komma så långt fram som möjligt så vi bestämmde plats att mötas efteråt och sen försvann vi in i vimlet. Jag tappade bort dom andra rätt snabbt, men det hade vi redan räknat med. Jag studsade genom massan som en jävla flipperboll, från folk som armbågar ALLA, till överbeskydande pojkvänner som puttade bort folk som kom för nära... Men jag kom närmare ialla fall.

Nu var jag nästan längstfram, lyckades hamna bredvid en aggresiv jävel som armbågade mig stenhårt i sidan varje gång jag blev inputtad i honom, jag försökte fly ett antal gånger utan framgång. Men tillslut hittade jag ett hål och försvann mot höger. Jag fann mig själv fast klämd bakom JÜRGEN: ett två meters monster med svett dränkt hår halvägs ner över ryggen. Han hade en benägenhet att headbanga och hoppa, så inte nog med att han krossade mina tår han gav mig även ett ansikte fullt med klippigt svett hår... Härifrån kunde jag inte fly, här satt jag fast!

Jag tittade runt för att hitta ett hål, men ack inget fanns. Dock såg jag en tjej som stog bredvid mig, hon stog bakom JÖRGEN: likadan som JÜRGEN men kortare och inte lika vild. Så hon var i samma sitts som mig, vilket var lite kul. Så vi började "prata" (prata så som man gör på konsert: skriker enstaka ord och gestikulerar). Det vi mest "sa" var väll HÅÅÅÅRR, pekade på JÖRGEN och JÜRGEN och skrattade. Efter ett tag så flyttade jag mig närmare henne för att komma bort från JÜRGENs fötter och så vi kunde höra varann. Senare så bestämmde jag mig för att gå ut från massan och ta en cigg. Så ja fråga om hon ville hänga med, vilket hon gjorde.

Väll ute så började vi prata, eller det var väll mest hon som pratade och jag lyssnade men men...
Vi bestämmde att jag skulle hänga med till hennes camp (varför inte lixom). Hon pratade om folket i sitt camp, att dom kallade varann för "barba-nånting" typ vilket var lite wierd men intressant. Hon pratade om att det fanns en kille som kallades "barbaingenting" och att jag skulle gilla honom (varför vet jag inte). När vi väll kom fram så insåg jag att "Adekvat" (en LG2S-kille jag bl.a. firat nyår med) var "barbaingenting". Så nu satt jag där i hennes camp och pratade med henne och Adekvat. Jag satt i gräset och lutade mig mot hennes stol och pratade om Levis Caroll med Adekvat, jag insåg att jag omedvetet lagt handen på hennes knä, "WTF?" tänkte jag och drog bort den snabbt. Hon hade insett detta med och såg hur jag reagerade. Hon sa att det var lungt och ja senare när ja fått min egen stol så satt hon med benen i mitt knä. Solen började gå upp och kl var runt 6 på morgonen.

Hennes tält var typ under belägring av nån av hennes kompisar som hon inte ville sova bredvid så hon frågade om hon kunde sova i Adekvats tält, jag orkade inte gå tillbaka och såg att Adekvat hade ett typ 5-manna tält så ja fråga om ja kunde det med. Det fick vi båda, så vi la oss alla tre. Utan att änns reflektera över det så somnade jag och Marlene (som hon förövrigt heter) i varandras armar.

Dagen efter så gick jag och jobbade och såg henne inte igen, även fast jag gick tillbaka till hennes camp ett antar ggr. Jag antog att det hela var en festivalgrej och tänkte inte mer på det.

Sen när jag kom hem så såg jag att hon letat upp mig på facebook och vi satt och pratade lite och bytte nr, sen drog jag iväg till Hultsfred. Jag spenderade väll största tiden på den festivalen med att sitta och smsa med Marlene. Vi kom fram till att vi gillade varann och eftersom hon bor i Norrköping (vilket ligger typ 20 min från Linköping). Så kom vi även fram till att vi skulle ses när jag kom hem. Sagt och gjort så kom hon hit, vi spenderade ett par timmar med att vara nervösa och lite halvt obekväma. Men sen släppte det och snart låg vi i varanns armar och mysde framför en film...

4 dagar senare åkte hon hem och nu var jag inte singel längre!

Sleep Deprivation, my favorite drug!

Sitter man här kl 11:27 på dagen med bomull i hela skallen.

Dygnat har man gjort nu igen, spenderat natten och majoriteten av gårdagen att se en hel drös med film. Jag började lite lätt med 8 st Hellraiser filmer gick sen vidare till Twilight (bara för att jag kunde) och nyss såg jag klart Dazed and Confused.

I like this feeling, det är svårt att gräva djupt i tankar som jag brukar, det är svårt att hålla sig vid en tanke. Sen eftersom man inte riktigt tänker så blir man ju automatiskt glad för "ignorence is bliss".

Men ja nu märker jag hur det börjar bli svårt att koncentrera sig på inlägget så jag avslutar här! *pekar*

Jag röker amerikanska cigarretter; smakar död.

One of those nights...

Jag skriver för jag inte har nått bättre för mig, inte för jag har nått att skriva.
Om bara etta par dagar så börjar skiten! Nu är det lugnet före stormen, sitter här gör inget och tänker för mycket men snart börjar det...

Måndag - Betala räkningar, köpa tält+sovsäck+alkohol för festivalerna.
Tisdag - Åka till Arvika, tåget går kl 6 på morgonen! (Finns det en "kl 6 på morgonen"?
Söndag - Komma hem från Arvika, ta en dusch och sova en natt i sin egen säng.
Måndag - Åka till Hultsfred. (Tid obestämd)
Söndag - Komma hem från Hultsfred.
Måndag - Dö
Tisdag - Vara död.
Onsdag - Vara död.
Torsdag - Återuppstå.
Fredag - Dra ut och luffa genom Sverige.
Fredag (Tre veckor senare) - Komma hem och dö.
Lördag - Vara död.
Söndag - Återuppstå. (Så har man slagit Jesus!)
Måndag - Tillbaka och jobba.

Där har vi planen!

Sen var det den om killen som skulle städa sin lägenhet.

Ja.... städa var det ja... hmm...

Det gick väll sådär, jag plocka upp de mesta från golvet men sen så kollade jag på serier istället! :P

Jag får ta det i etapper helt enkelt...

Filth Wizard, friend only to the pig and the rat!

Igår slog det mig hur stökigt det var här. Jag har inget problem att leva bland skit igentligen men igår så insåg jag att jag MÅSTE städa.

Jag satt här vi datorn och skulle på toa och hela vägen ur mitt rum så var ja tvungen att sparka undan pant flaskor och smuts kläder. Sen när jag väl kom ur rummet och gick förbi köket såg jag flugor över disken, sen på vägen tillbaka så snubblade jag på mina skor och när jag låg där på golvet, så insåg jag; "imorn måste jag städa".

Igår hände nått enastående märkligt! Jag satt och prata med en tjej på msn som jag pratat med från och till nu ett tag, runt 2 på natten kom vi in på relationer och sånt typ. Hon berättade att hon skulle träffa en kille på fredag (tror ja de va) och att de va första gången dom träffades och så.

Då hände nått märkligt, ja kan inte minnas sist jag kände så: jag satt och stor log som ett jävla fån! Då tänker ni säkert att det var ett hånleende eller något sånt men nej! Jag var glad, FÖR HENNES SKULL! WTF!

JAG!? GLAD? FÖR NÅN ANNANS SKULL! Vad kommer hända här näst? Att jag tar in hemlösa katter?? Fucking weird...

Men ändå det kändes rätt bra att vara glad för en gångs skull.

Söndagsserien

Triangel Dude
http://www.tdcomics.com/index.php

"

I had a dream which eventually turned into a nightmare and inevitably woke me up. Afterwards I went to school and doodled on the backs of pages in my Career and Personal Planning Class - the birthplace of Triangle Dude.

Through the years this often crazy and ridiculous character has evolved into a slightly more sophisticated, crazy and ridiculous character. Eventually, over a billion years, he may even become Spherical Dude, but at this moment such talk is blasphemous. Triangle Dude has captured the hearts of many - and locked them in a claustrophobic cage - may he do so for many years to come."

Klicka på bilden om ni tycker det är svårt att läsa vad det står.

Söndagsserien

Not From Concentrate
http://www.nfccomic.com/index.php

"It is created by Thomas Dobrosielski.
His favorite dinosaur is the Stegosaurus.
He is one of the only people in the world who likes Temple of Doom the most of any of the Indiana Jones movies.
He loves puns."

Klicka på bilden om ni tycker det är svårt att läsa vad det står.

Blandband

Blandband är en förlorad kultur, alla CD-skivor och mp3:or har förstört. Jag vill att fenomenet ska komma tillbaka, låt mig vara den första att påpeka att jag aldrig var med om kulturfenomenet. Men jag kan ändå uppskatta det, jag såg en film nyligen "Nick and Norah's Infinite Playlist" och den fick mig att ta ett beslut: I'M GONNA TAKE IT BACK! Så alla ni som vill ha ett blandband säg till så gör jag ett! Vissa av er kommer få ett även om ni inte ber om det men vilka ni utvalda är kommer bara tiden utvisa.

Jag bygger ett blandband till dig, men du kommer aldrig få höra det

Söndagsserien

Så då ska ja införa nått jag gjorde på min BDB "a while back", jag ska visa upp bra Webcomics som jag hittar under min resor över internet. Dagens serie är:

"Garfield Minus Garfield"
(http://garfieldminusgarfield.net/)

Who would have guessed that when you remove Garfield from the Garfield comic strips, the result is an even better comic about schizophrenia, bipolar disorder, and the empty desperation of modern life? Friends, meet Jon Arbuckle. Let's laugh and learn with him on a journey deep into the tortured mind of an isolated young everyman as he fights a losing battle against loneliness in a quiet American suburb.

Klicka på bilden om ni tycker det är svårt att läsa vad det står.

Tjejer.

Jag antar att ni läser min blogg för ni vill veta vad jag tycker om saker och ting, min subjektiva syn på livet. Så idag ska vi prata om det kvinnliga könet och vad jag tycker om dom. Jag vill bara först peka ut att jag inte försöker generalisera (eller ja lite då) utan det är mest mina åsikter angående dom jag träffat under mitt korta liv och att detta inte gäller alla, det är bara min personliga uppfattning enligt mina erfarenheter.

Tjejer! Jag gillar tjejer, och då menar jag inte bara på det köttsliga sättet (jag gillar killar lika mycket på det sättet). Jag har alltid haft lätt att prata med tjejer bara, mycket lättare än med killar. Då menar jag inte prata som i "tjena snygging vill du hänga med hem till mig" det har jag extremt svårt med. Men att sitta ner och prata om saker och (for a lack of a better word) öppna mig. Jag vet inte varför riktigt varför jag tror det är nått undermedvetet, ni som känner mig vet att jag inte direkt är nån "manly-man" men jag tror att nånstans undermedvetet så finns nått som säger att jag inte ska öppna mig för killar. Visst jag kan prata med killar men om jag har problem och vill prata av mig så söker jag mig direkt till en tjejkompis. Om mina kompisar tänker efter kan dom säkert intyga på att jag aldrig berättat om mina problem förrens dom frågar, om dom tar första initiativet så pratar jag gärna men jag letar aldrig upp killar för att prata om.

Så långt tillbaka jag kan minnas har jag alltid haft nån tjej att prata med på msn eller telefon nån som jag kan prata om "riktiga" saker med, men sen min tjej dumpade mig har jag inte haft nån sån. Mars i år så trodde jag att jag hade hittat en som jag trivdes med och kunde prata med, det var lättande, men hon förvann hon med så nu har jag ingen att prata med på kvällarna.

Nu insåg jag att jag bara pratat om min relation till tjejer och inte så mycket om vad jag tycker om dom, så vi kör det med då.

Som sagt jag gillar dom, men nu kommar min teori om deras känslor!
Det finns många sånna teorier, nydumpade killar brukar tycka dom inte har några hjärtan etc etc medans mansgrisar tycker dom är svaga för dom har för mycket hjärta. Jag har en teori som är en blandning, jag tror att dom har så pass mycket känslor ända från födseln att när dom kommer i kontakt med oss det känslomässigt distanserade könet så blir dom förnärmade när vi inte känner så starkt som dom gör. Men sen när vi väll känner saker blir vi helt förstörda för vi är inte så vana vid den här känslogrejen. Alltså tjejer känner mycket och känslor blir en vardagsgrej medans killar inte gör det, så när vi väl känner så är det stort för oss. Förstår ni?

Tjejer tycker våra känslor är banalt och inget märkvärdigt eftersom dom alltid känner, medans vi tycker det är helt gigantiskt när vi väl känner nått. Tjejer tycker deras känslor är viktigare än killars för dom har så mycket, vi tycker våra känslor är viktigare för vi har så lite.

Det är min teori ialla fall, men jag vill understryka att detta inte är ALLA tjejer bara dom flesta jag mött. Oj va långt de blev och jag har mer att säga :O
Aja det kanske blir en del 2, beroende på hur mycket bra/dålig feedback jag får.