Tjejer.

Jag antar att ni läser min blogg för ni vill veta vad jag tycker om saker och ting, min subjektiva syn på livet. Så idag ska vi prata om det kvinnliga könet och vad jag tycker om dom. Jag vill bara först peka ut att jag inte försöker generalisera (eller ja lite då) utan det är mest mina åsikter angående dom jag träffat under mitt korta liv och att detta inte gäller alla, det är bara min personliga uppfattning enligt mina erfarenheter.

Tjejer! Jag gillar tjejer, och då menar jag inte bara på det köttsliga sättet (jag gillar killar lika mycket på det sättet). Jag har alltid haft lätt att prata med tjejer bara, mycket lättare än med killar. Då menar jag inte prata som i "tjena snygging vill du hänga med hem till mig" det har jag extremt svårt med. Men att sitta ner och prata om saker och (for a lack of a better word) öppna mig. Jag vet inte varför riktigt varför jag tror det är nått undermedvetet, ni som känner mig vet att jag inte direkt är nån "manly-man" men jag tror att nånstans undermedvetet så finns nått som säger att jag inte ska öppna mig för killar. Visst jag kan prata med killar men om jag har problem och vill prata av mig så söker jag mig direkt till en tjejkompis. Om mina kompisar tänker efter kan dom säkert intyga på att jag aldrig berättat om mina problem förrens dom frågar, om dom tar första initiativet så pratar jag gärna men jag letar aldrig upp killar för att prata om.

Så långt tillbaka jag kan minnas har jag alltid haft nån tjej att prata med på msn eller telefon nån som jag kan prata om "riktiga" saker med, men sen min tjej dumpade mig har jag inte haft nån sån. Mars i år så trodde jag att jag hade hittat en som jag trivdes med och kunde prata med, det var lättande, men hon förvann hon med så nu har jag ingen att prata med på kvällarna.

Nu insåg jag att jag bara pratat om min relation till tjejer och inte så mycket om vad jag tycker om dom, så vi kör det med då.

Som sagt jag gillar dom, men nu kommar min teori om deras känslor!
Det finns många sånna teorier, nydumpade killar brukar tycka dom inte har några hjärtan etc etc medans mansgrisar tycker dom är svaga för dom har för mycket hjärta. Jag har en teori som är en blandning, jag tror att dom har så pass mycket känslor ända från födseln att när dom kommer i kontakt med oss det känslomässigt distanserade könet så blir dom förnärmade när vi inte känner så starkt som dom gör. Men sen när vi väll känner saker blir vi helt förstörda för vi är inte så vana vid den här känslogrejen. Alltså tjejer känner mycket och känslor blir en vardagsgrej medans killar inte gör det, så när vi väl känner så är det stort för oss. Förstår ni?

Tjejer tycker våra känslor är banalt och inget märkvärdigt eftersom dom alltid känner, medans vi tycker det är helt gigantiskt när vi väl känner nått. Tjejer tycker deras känslor är viktigare än killars för dom har så mycket, vi tycker våra känslor är viktigare för vi har så lite.

Det är min teori ialla fall, men jag vill understryka att detta inte är ALLA tjejer bara dom flesta jag mött. Oj va långt de blev och jag har mer att säga :O
Aja det kanske blir en del 2, beroende på hur mycket bra/dålig feedback jag får.