The New Girl

Ja det var ju ett tag sen ja skrev nått, men jag har haft mycket för mig som festivaler etc.
Men nu när jag blivit sjuk så tänkte jag skriva lite, jag har ju inte direkt nått bättre för mig.

Ja vad har hänt sen sist då? 2 festivaler, vilket jag kommer berätta mer om i andra inlägg. För detta inlägg handlar om min nya flickvän. WHUUUT!? Ny flickvän? Hellz to teh yez! Jag funderar hur sånt här händer ibland. Hur jag lyckas snubbla in i förhållanden när jag letar som minst.. Det är inte så att jag klagar, tvärtom! Jag tycker det är lite märkligt bara. Aja ni vill säkert höra hela historien? Här kommer den:

Jag var funkis på arvikafestivalen, efter att ha blivit övertalad av en kompis. Jag och två till skulle se NIN konserten, vi bestämmde oss för att försöka komma så långt fram som möjligt så vi bestämmde plats att mötas efteråt och sen försvann vi in i vimlet. Jag tappade bort dom andra rätt snabbt, men det hade vi redan räknat med. Jag studsade genom massan som en jävla flipperboll, från folk som armbågar ALLA, till överbeskydande pojkvänner som puttade bort folk som kom för nära... Men jag kom närmare ialla fall.

Nu var jag nästan längstfram, lyckades hamna bredvid en aggresiv jävel som armbågade mig stenhårt i sidan varje gång jag blev inputtad i honom, jag försökte fly ett antal gånger utan framgång. Men tillslut hittade jag ett hål och försvann mot höger. Jag fann mig själv fast klämd bakom JÜRGEN: ett två meters monster med svett dränkt hår halvägs ner över ryggen. Han hade en benägenhet att headbanga och hoppa, så inte nog med att han krossade mina tår han gav mig även ett ansikte fullt med klippigt svett hår... Härifrån kunde jag inte fly, här satt jag fast!

Jag tittade runt för att hitta ett hål, men ack inget fanns. Dock såg jag en tjej som stog bredvid mig, hon stog bakom JÖRGEN: likadan som JÜRGEN men kortare och inte lika vild. Så hon var i samma sitts som mig, vilket var lite kul. Så vi började "prata" (prata så som man gör på konsert: skriker enstaka ord och gestikulerar). Det vi mest "sa" var väll HÅÅÅÅRR, pekade på JÖRGEN och JÜRGEN och skrattade. Efter ett tag så flyttade jag mig närmare henne för att komma bort från JÜRGENs fötter och så vi kunde höra varann. Senare så bestämmde jag mig för att gå ut från massan och ta en cigg. Så ja fråga om hon ville hänga med, vilket hon gjorde.

Väll ute så började vi prata, eller det var väll mest hon som pratade och jag lyssnade men men...
Vi bestämmde att jag skulle hänga med till hennes camp (varför inte lixom). Hon pratade om folket i sitt camp, att dom kallade varann för "barba-nånting" typ vilket var lite wierd men intressant. Hon pratade om att det fanns en kille som kallades "barbaingenting" och att jag skulle gilla honom (varför vet jag inte). När vi väll kom fram så insåg jag att "Adekvat" (en LG2S-kille jag bl.a. firat nyår med) var "barbaingenting". Så nu satt jag där i hennes camp och pratade med henne och Adekvat. Jag satt i gräset och lutade mig mot hennes stol och pratade om Levis Caroll med Adekvat, jag insåg att jag omedvetet lagt handen på hennes knä, "WTF?" tänkte jag och drog bort den snabbt. Hon hade insett detta med och såg hur jag reagerade. Hon sa att det var lungt och ja senare när ja fått min egen stol så satt hon med benen i mitt knä. Solen började gå upp och kl var runt 6 på morgonen.

Hennes tält var typ under belägring av nån av hennes kompisar som hon inte ville sova bredvid så hon frågade om hon kunde sova i Adekvats tält, jag orkade inte gå tillbaka och såg att Adekvat hade ett typ 5-manna tält så ja fråga om ja kunde det med. Det fick vi båda, så vi la oss alla tre. Utan att änns reflektera över det så somnade jag och Marlene (som hon förövrigt heter) i varandras armar.

Dagen efter så gick jag och jobbade och såg henne inte igen, även fast jag gick tillbaka till hennes camp ett antar ggr. Jag antog att det hela var en festivalgrej och tänkte inte mer på det.

Sen när jag kom hem så såg jag att hon letat upp mig på facebook och vi satt och pratade lite och bytte nr, sen drog jag iväg till Hultsfred. Jag spenderade väll största tiden på den festivalen med att sitta och smsa med Marlene. Vi kom fram till att vi gillade varann och eftersom hon bor i Norrköping (vilket ligger typ 20 min från Linköping). Så kom vi även fram till att vi skulle ses när jag kom hem. Sagt och gjort så kom hon hit, vi spenderade ett par timmar med att vara nervösa och lite halvt obekväma. Men sen släppte det och snart låg vi i varanns armar och mysde framför en film...

4 dagar senare åkte hon hem och nu var jag inte singel längre!

Sleep Deprivation, my favorite drug!

Sitter man här kl 11:27 på dagen med bomull i hela skallen.

Dygnat har man gjort nu igen, spenderat natten och majoriteten av gårdagen att se en hel drös med film. Jag började lite lätt med 8 st Hellraiser filmer gick sen vidare till Twilight (bara för att jag kunde) och nyss såg jag klart Dazed and Confused.

I like this feeling, det är svårt att gräva djupt i tankar som jag brukar, det är svårt att hålla sig vid en tanke. Sen eftersom man inte riktigt tänker så blir man ju automatiskt glad för "ignorence is bliss".

Men ja nu märker jag hur det börjar bli svårt att koncentrera sig på inlägget så jag avslutar här! *pekar*

Jag röker amerikanska cigarretter; smakar död.

One of those nights...

Jag skriver för jag inte har nått bättre för mig, inte för jag har nått att skriva.
Om bara etta par dagar så börjar skiten! Nu är det lugnet före stormen, sitter här gör inget och tänker för mycket men snart börjar det...

Måndag - Betala räkningar, köpa tält+sovsäck+alkohol för festivalerna.
Tisdag - Åka till Arvika, tåget går kl 6 på morgonen! (Finns det en "kl 6 på morgonen"?
Söndag - Komma hem från Arvika, ta en dusch och sova en natt i sin egen säng.
Måndag - Åka till Hultsfred. (Tid obestämd)
Söndag - Komma hem från Hultsfred.
Måndag - Dö
Tisdag - Vara död.
Onsdag - Vara död.
Torsdag - Återuppstå.
Fredag - Dra ut och luffa genom Sverige.
Fredag (Tre veckor senare) - Komma hem och dö.
Lördag - Vara död.
Söndag - Återuppstå. (Så har man slagit Jesus!)
Måndag - Tillbaka och jobba.

Där har vi planen!

Sen var det den om killen som skulle städa sin lägenhet.

Ja.... städa var det ja... hmm...

Det gick väll sådär, jag plocka upp de mesta från golvet men sen så kollade jag på serier istället! :P

Jag får ta det i etapper helt enkelt...

Filth Wizard, friend only to the pig and the rat!

Igår slog det mig hur stökigt det var här. Jag har inget problem att leva bland skit igentligen men igår så insåg jag att jag MÅSTE städa.

Jag satt här vi datorn och skulle på toa och hela vägen ur mitt rum så var ja tvungen att sparka undan pant flaskor och smuts kläder. Sen när jag väl kom ur rummet och gick förbi köket såg jag flugor över disken, sen på vägen tillbaka så snubblade jag på mina skor och när jag låg där på golvet, så insåg jag; "imorn måste jag städa".

Igår hände nått enastående märkligt! Jag satt och prata med en tjej på msn som jag pratat med från och till nu ett tag, runt 2 på natten kom vi in på relationer och sånt typ. Hon berättade att hon skulle träffa en kille på fredag (tror ja de va) och att de va första gången dom träffades och så.

Då hände nått märkligt, ja kan inte minnas sist jag kände så: jag satt och stor log som ett jävla fån! Då tänker ni säkert att det var ett hånleende eller något sånt men nej! Jag var glad, FÖR HENNES SKULL! WTF!

JAG!? GLAD? FÖR NÅN ANNANS SKULL! Vad kommer hända här näst? Att jag tar in hemlösa katter?? Fucking weird...

Men ändå det kändes rätt bra att vara glad för en gångs skull.

Söndagsserien

Triangel Dude
http://www.tdcomics.com/index.php

"

I had a dream which eventually turned into a nightmare and inevitably woke me up. Afterwards I went to school and doodled on the backs of pages in my Career and Personal Planning Class - the birthplace of Triangle Dude.

Through the years this often crazy and ridiculous character has evolved into a slightly more sophisticated, crazy and ridiculous character. Eventually, over a billion years, he may even become Spherical Dude, but at this moment such talk is blasphemous. Triangle Dude has captured the hearts of many - and locked them in a claustrophobic cage - may he do so for many years to come."

Klicka på bilden om ni tycker det är svårt att läsa vad det står.

Söndagsserien

Not From Concentrate
http://www.nfccomic.com/index.php

"It is created by Thomas Dobrosielski.
His favorite dinosaur is the Stegosaurus.
He is one of the only people in the world who likes Temple of Doom the most of any of the Indiana Jones movies.
He loves puns."

Klicka på bilden om ni tycker det är svårt att läsa vad det står.

Blandband

Blandband är en förlorad kultur, alla CD-skivor och mp3:or har förstört. Jag vill att fenomenet ska komma tillbaka, låt mig vara den första att påpeka att jag aldrig var med om kulturfenomenet. Men jag kan ändå uppskatta det, jag såg en film nyligen "Nick and Norah's Infinite Playlist" och den fick mig att ta ett beslut: I'M GONNA TAKE IT BACK! Så alla ni som vill ha ett blandband säg till så gör jag ett! Vissa av er kommer få ett även om ni inte ber om det men vilka ni utvalda är kommer bara tiden utvisa.

Jag bygger ett blandband till dig, men du kommer aldrig få höra det

Söndagsserien

Så då ska ja införa nått jag gjorde på min BDB "a while back", jag ska visa upp bra Webcomics som jag hittar under min resor över internet. Dagens serie är:

"Garfield Minus Garfield"
(http://garfieldminusgarfield.net/)

Who would have guessed that when you remove Garfield from the Garfield comic strips, the result is an even better comic about schizophrenia, bipolar disorder, and the empty desperation of modern life? Friends, meet Jon Arbuckle. Let's laugh and learn with him on a journey deep into the tortured mind of an isolated young everyman as he fights a losing battle against loneliness in a quiet American suburb.

Klicka på bilden om ni tycker det är svårt att läsa vad det står.

Tjejer.

Jag antar att ni läser min blogg för ni vill veta vad jag tycker om saker och ting, min subjektiva syn på livet. Så idag ska vi prata om det kvinnliga könet och vad jag tycker om dom. Jag vill bara först peka ut att jag inte försöker generalisera (eller ja lite då) utan det är mest mina åsikter angående dom jag träffat under mitt korta liv och att detta inte gäller alla, det är bara min personliga uppfattning enligt mina erfarenheter.

Tjejer! Jag gillar tjejer, och då menar jag inte bara på det köttsliga sättet (jag gillar killar lika mycket på det sättet). Jag har alltid haft lätt att prata med tjejer bara, mycket lättare än med killar. Då menar jag inte prata som i "tjena snygging vill du hänga med hem till mig" det har jag extremt svårt med. Men att sitta ner och prata om saker och (for a lack of a better word) öppna mig. Jag vet inte varför riktigt varför jag tror det är nått undermedvetet, ni som känner mig vet att jag inte direkt är nån "manly-man" men jag tror att nånstans undermedvetet så finns nått som säger att jag inte ska öppna mig för killar. Visst jag kan prata med killar men om jag har problem och vill prata av mig så söker jag mig direkt till en tjejkompis. Om mina kompisar tänker efter kan dom säkert intyga på att jag aldrig berättat om mina problem förrens dom frågar, om dom tar första initiativet så pratar jag gärna men jag letar aldrig upp killar för att prata om.

Så långt tillbaka jag kan minnas har jag alltid haft nån tjej att prata med på msn eller telefon nån som jag kan prata om "riktiga" saker med, men sen min tjej dumpade mig har jag inte haft nån sån. Mars i år så trodde jag att jag hade hittat en som jag trivdes med och kunde prata med, det var lättande, men hon förvann hon med så nu har jag ingen att prata med på kvällarna.

Nu insåg jag att jag bara pratat om min relation till tjejer och inte så mycket om vad jag tycker om dom, så vi kör det med då.

Som sagt jag gillar dom, men nu kommar min teori om deras känslor!
Det finns många sånna teorier, nydumpade killar brukar tycka dom inte har några hjärtan etc etc medans mansgrisar tycker dom är svaga för dom har för mycket hjärta. Jag har en teori som är en blandning, jag tror att dom har så pass mycket känslor ända från födseln att när dom kommer i kontakt med oss det känslomässigt distanserade könet så blir dom förnärmade när vi inte känner så starkt som dom gör. Men sen när vi väll känner saker blir vi helt förstörda för vi är inte så vana vid den här känslogrejen. Alltså tjejer känner mycket och känslor blir en vardagsgrej medans killar inte gör det, så när vi väl känner så är det stort för oss. Förstår ni?

Tjejer tycker våra känslor är banalt och inget märkvärdigt eftersom dom alltid känner, medans vi tycker det är helt gigantiskt när vi väl känner nått. Tjejer tycker deras känslor är viktigare än killars för dom har så mycket, vi tycker våra känslor är viktigare för vi har så lite.

Det är min teori ialla fall, men jag vill understryka att detta inte är ALLA tjejer bara dom flesta jag mött. Oj va långt de blev och jag har mer att säga :O
Aja det kanske blir en del 2, beroende på hur mycket bra/dålig feedback jag får.

Ugh!

Ännu en sånhär natt, ja har lyckats vända dygnet sådär mysigt som ja gör. Så nu sitter jag här och har tråkigt, lyssnar på Aimee Mann (bara för den där jonatan har tjatat om magnolia på siståne).

Det är lördag, lixom var fan e alla? Det är nu alla nattmänniskor ska sitta på msn, tycker jag ialla fall. Nej alla jag känner har börjat bli vuxna, en efter en har dom börjat sova på nätterna. Ta ansvar? Varför då? Varför tycker folk det är bråttom att växa upp och börja bygga ett stabilt liv?

Det är ju inga kul, visst jag ska inte förneka att t.o.m. jag börjar bli vuxen men jag hatar det ialla fall! Alla andra verkar gilla det, jag saknar gymnasiet. Då va allt mycket enkalare, man hatade det visserligen men det gjorde vi tillsammans och alla var i samma båt.

Melankoli-nostalgi på natten har börjat bli min nya grej har jag märkt, INTE coolt!

Samma nätter väntar alla

Jag sitter här natt efter natt, ser röken ringla ut genom fönstret genom skenet av min datorskärm. Jag brukar klara nätterna rätt bra för jag brukar ha ett ljus som hjälper mig genom dom kalla och mörka nätterna tills sömnen hinner ifatt min utmattade hjärna.

Men dom senaste nätterna har ljuset inte varit här och jag har suttit ensam och övergiven, fast i mina egna tankar som nöter samma spår i hjärnan. Jag brukade älska nätterna, jag brukade tycka att dagen bara var nått man led igenom tills natten kom och räddade en från all stress och ansvar. Men nu är nätterna nått jag hatar, för jag har inte rätt sällkap längre. Jag hade alltid nån att leda mig genom mörkret men inte längre, nu är jag ensam och övergiven med kylan.

Var har ljuset tagit vägen?

Var e alla?

Jag känner för lite folk som sitter uppe hela nätterna med mig!

Här sitter jag klarvaken och på prathumör men alla man kan prata med på msn loggar ut eller är inte änns online. Nu går jag och lägger mig i ren protest!

Strandsatt bland åkrar och annat skit

Ljungsbro; en sån där liten håla mellan två städer, en sån plats man åker förbi med swebus och sen glömmer 4 min senare. Vi skulle göra ett jobb där sen dra tillbaka till stan men det ville inte ödet...

Tiden gick och det som skulle ta 1 timme blev 4 och min fars bil var oåtkomlig också av oförutsedda skäl men han fick skjuts av elektrikern som vi hade med oss. Elektrikern skulle till motala och min fader bor mellan ljungsbro och motala, i en ännu mindre håla en sån du inte änns SER från swebuss. Så han fick sjuts hem, han fråga om jag skulle hänga med och sova hos han men jag är för mycket av en "cityko" att jag tänker inte spendera natten ute på vischan!
Så jag spatserade längs vägen till en mack köpte ett paket cigg och spatserade vidare till närmaste busshållplats, satte på mp3:n och väntade...

Dagens film är: "Rosencrantz and Guildenstern are Dead" (1990)

Jag skulle bli förvånad om ni har hört talas om den, delvis för att den inte är direkt i det nyaste laget plus att den inte fått någon direkt kultstatus. Detta är en otroligt snabb, smart och intressant film om livet och döden. Oroa er inte, detta är ingen djup och jobbig film, detta är en komedi som får en att fundera.

Filmen handlar om Rosencrantz och Guildenstern två stycken karaktärer i Shakespeares pjäs "Hamlet", dessa två karaktärer blev aldrig utvecklade i pjäsen men ändå så har dom en stor roll i den stora historien. Alltså som karaktärer är dom onödiga men som katalysator för att föra historien framåt är dom högst nödvändiga. Denna film (som från början var en pjäs den med) sätter dessa två personer i centrum och visar deras sida av historien hur dom inte har en aning om vad som händer och staplar sig igenom ett av historiens största pjäser.
Alla som sett "Hamlet" eller läst den vet att Rosencrantz och Guildenstern dör mot slutet av "Hamlet" och manusförfattaren utgår från att alla vet det och leker med det genom hela filmen får dessa karaktärer att diskutera sin egen dödlighet och fråga sig själva hur långt dom har kvar.

Hela historien är så dråplig, för den visar hur komiskt det är att diskutera liv och död när ödet redan bestämmt hur allt ska sluta och vi som publik kan se det från ödets sida eftersom vi vet hur Rosencrantz och Guildensterns öde kommer sluta.
Huvudrollerna spelas av Tim Roth (rånaren i början av Pulp Fiction) och Gary Oldman (Kommisarie Gordon i Dark Knight)

Jag rekommenderar denna till alla er som gillar komedier som inte bara får er att skratta utan också tänka efter. Jag ger denna film 8/10

PS. Jag rekommenderar att ni ser Hamlet eller har läst Hamlet innan ni ser denna film. DS

By Popular Demand

Så "Fanboys", denna film har jag peppat i ialla fall minst 1½ år kan vara längre.
Varför har jag gjort det för, undrar ni kanske då? Jo för att en av mina favorit slam-poet Ernest Cline har skrivit den! Jag läste på hans blogg att hans manus, som han igentligen skulle spela in själv men fick slut på pengar, hade sålts till "The Weinstein Company". Nu har den släppts och jag har äntligen sett den, nu ska jag berätta vad jag tyckte.

För er som knappt känner till filmen så handlar filmen om:
Två kompisar som har känt varann nästan hela sina liv och har avgudat Star Wars minst lika länge men när dom slutade skolan så gick Eric vidare och blev "vuxen" och lämnade alla nördigheter bakom sig medans Linus inte gjorde det. Så under dom senaste 3 åren har dom glidit ifrån varandra. Året är nu 1998 och på en halloween fest träffas dom igen, Eric får nu reda på att Linus har cancer och inte har långt kvar att leva. Så Eric tar fram planen som dom flera år tidigar arbetat fram, planen att åka till Lucas Range för att sno en kopia av Star Wars Episode I.

Detta var verkligen den filmen jag trodde det skulle vara, en ända stor hyllning till starwars och dess fans samt allt som har med nördigheter att göra. Den har dessutom väldigt många intressanta (för mig ialla fall) cameos. Men denna film har allt, en romans som inte känns intvingad för som alla vet är det dödsstraff på att göra en film nu för tiden som inte har en kärlekshistoria. Men den har både teenagekomedi-humor samt nördhumor men också allvarliga saker (den handlar ju om cancer FFS). Den var värd att vänta på!

Skådespelarna tycker jag passade perfekt för rollerna, visst det var väll inte världens bästa skådespeleri men helt klart över medel. Det märks att manuset har blivit omskrivet av producenterna för att nå en större publik. Den kunde varit bättre men jag är allt annat än besviken.

Jag ger filmen 9/10

För er som inte förstått det så är filmen gjord för Star Wars fans, den är värd att se även om du inte är det MEN den blir oerhört mycket bättre om du förstår referencerna.

Ja de blir ju inte så mycke inlägg..

Jag har så mycket jag vill skriva här jag sitter ofta på bussen från jobbet och funderar fram vad jag ska skriva och hur ja ska formulera de etc etc

MEN
Sen blir det aldrig av lixom, för jag kommer hem och då ere saker ja måste göra som att tvätta eller umgås med min rumskamrat eller så. Sen när jag väl får tid så orkar jag inte skriva/glömt bort va de va ja skulle skriva. Jag har ingen direkt pepp att skriva, även om jag gillar att skriva.
Men eftersom jag är ofelbar så skyller jag på ER! Om ni läser här och vill ja ska skriva oftare tycker jag ni ska kommentera... även om ni inte har nått att säga så kan ni ju alltid typ skriva "first" eller nått, bara så ja vet att folk läser skiten.
Jag har dessutom funderat mycket på att skriva lite mer om filmer, för allt jag har att säga om film kan säkert bli en relativt stor bok.

JA VET! Ni får bestämma vad ja ska recensera! Kommentara NU, kraften är i dina händer!

PS: Såg ni hur jag lyckades vända bort allt ansvar så inget är mitt fel? DS

Hon stack mig med sitt hårspänne...

jag hatar mitt liv.
Jag behöver kärlek, jag har börjat känna hur jag börjar gå tillbaka till den jag var för länga sen (en bitter cynisk och väldigt jobbig människa). Jag har länge viljat kunna gå tillbaka dit för allt är så mycket enklare då.. men... Varför leva om det inte finns nån magi kvar?

"It's all too beautiful"

Jag vaknade vid 12 tiden och fick besök av patrik som gav mig ett påskägg och pengar (försenade födelsedagspengar), sen drog jag till mormor och blev bjuden på påsklunch tillsammans med mina kusiner och moster och efter det blev det ut på stan.

Jag spenderade 4 timmar på ett café med en total främling vi diskuterade allt från Voltaire till Magic the Gathering, ibland kan livet vara väldigt najs. Mitt i en uttråkad helg ensam i Sveriges 5:te största stad hamnade en extremt bra dag! Ny vänskap is teh shit, hon skulle ringa senare så skulle vi lira nått brädspel med hennes kompisar. Livet leker helt enkelt, jag borde ha fler sånna här dagar i mitt liv. Nu efter 6 månader börjar äntligen mitt liv! Som Bob säger:

"Theres no tellin who
That its namin.
For the loser now
Will be later to win
For the times they are a-changin."

Vänner och Förhållanden

Jag märkte idag att en kompis till mig (som för 6 månader sen var min flickvän) hade blivit ihop med en ny kille. Jag fick en märklig rysning i kroppen och jag blev nästan ledsen, direkt blev jag livrädd och tänkte "va fan har jag fortfarande känslor för henne jag som relativt nyligen kommit över henne".

Men sen insåg jag, jag blev inte ledsen för hon skaffat en ny. Jag blev ledsen för hon inte sagt nått! Att jag som alla andra, folk hon inte änns känner, var tvungen att läsa det på facebook. Jag blev ledsen för jag insåg då att vi inte är kompisar längre, att vi är ingenting för varann.
Igentligen var vi aldrig kompisar, vi blev ihop och sen när det tog slut hade vi ingen vänskap att falla tillbaka på, vi hade bara kärleken och när den försvann fanns inget kvar. Men vi låtsades vidare som om vi var kompisar när vi båda igentligen visste att vi inte var det! Bara för man känner en person mer än alla andra betyder det inte att man är vänner, bara att man har en historia. Sånna här uppvaknander är tillräckligt för att få en att bli lite ledsen, men nu vet jag ialla fall det.

Jag har aldrig riktigt förlorat nån vän igentligen dom flesta finns kvar och vår vänskap är i dvala, även fast vi inte pratat eller umgåtts på år och dar så kan jag ringa dom och fråga om vi ska kolla på film eller nått sånt och allt faller tillbaka som det var sist vi träffades.
Det känns tryggt att ha sånna vänner, sånna som räcker livet ut och alltid finns där.


Nu när en dörr har stängts måste jag bara hitta en ny att öppna och jag vet en som jag vill öppna, måste bara få in en fot först.

Jag har ingen titel på de här inlägget

Ni vet när man gör nått saker som man inte bara ångrar efter man gjort de utan man ångrar det NÄR man gör det. Man gör nått och medans man håller på så tänker man hela tiden "nej nej nej".

Det hände mig igår! Jag satt och pratade med henne igen, som jag gör dom flesta kvällarna.
Från ingenstans och utan anledning så sa jag DET till henne. Sekunden jag tryckte på msn så tänkte jag: "fuck fuck fuck". Det gick relativt bra ändå, hon bytte snabbt ämne sen pratade vi vidare som innan, men jag ångrar att jag sa det. Vem gör så? Vem säger så till nån bara träffat en gång!

Grattis till MIG!

Så då var man 20 då! Känns rätt bra att kunna gå på systemet till slut, men endast av den enkla anledningen att det blir lättare att dricka man behöver inte hitta nån som köper ut och allt de trasslet.

Kommer lite folk från huvfudstaden imorn för att festa, jag tror vi blir runt 10 st eller nått sånt.
De blir nog kul men det är så typiskt att när man bjuder hälften killar och hälften tjejer så lämnar typ alla tjejer återbud men typ ingen av killarna :(

Men men vad ska man göra?
Ja nu blire systemet!

Watchmen och MMO

Så då har man sett Watchmen då. En kompis tjatade på mig i säkert flera månader att ja skulle läsa serien först, men de sköt jag upp. 2 dagar innan ja skulle se filmen så började jag läsa, jag läste igenom 10 av 12 kapitel sen såg ja filmen. Jag går imot alla som har recenserat den här filmen och säger: LÄS INTE serien innan du ser filmen för då kommer filmen bara verka sämre och man blir besviken, det blev jag ialla fall. Jag försökte vara objektiv men nej det går inte.

Filmen var bra men inte så bra som jag kan tänka mig den skulle vara, om jag såg den utan några intryck. Men den var ju hur snygg som helst och jag blev väldigt imponerad av hur nära den var serien, nästan varje bild såg ut som serien. Men Watchmens styrka är ju historien och eftersom jag redan visste nästan hela så fanns det inga direkta överraskningar men den får 7/10

Jag började spela ett MMO idag!
"Ether Saga Online" heter det och det är väll som alla andra MMORPGs men det är snyggt och inga jävla alver och dvärgar, de funkar bra för mig. Jag har känt att jag behöver nått att göra med mina lediga stunder och ett MMO har ja hört tar upp all tid man har, så det är ju bra! Spenderade typ 1½ timme med att grinda idag, har inte riktigt kommit in i det än men det är på G.

Dax att sova nu!
Godnatt!

En jobbig torsdag i slutet av månaden

Här sitter jag kl 22 på kvällen och försöker läsa igenom hela Watchmen-serien, jag ska gå och se den på bio nu på lördag och har skjutit upp att läsa serien i typ en månad och nu två dagar innan börjar jag! XD Tummen upp åt mig.

Det är lite svårt nu både ekonomiskt och känslomässigt. Det är 7 dagar kvar innan löning och jag har 40 kr på kontot och över 2000 kr i skulder, det känns lite svårt när man e beroende av både cigg och cola! Så på den fronten har man lite små ångest, dock är det inget imot skolångesten man hade en gång i tiden.

Fan varför så finns det ingen man vill prata med online på msn? Alla ska sånna där liv... jag har alltid tyckt de värkar lite överskattat så jag har hållit mig en bit ifrån det, liv alltså.

Den senaste tiden har ja pratat väldigt mycket med en person på msn, det är lite konstigt egentligen att de har blivit så mycket, flera timmar (från och till) per dag lixom. Men ja gillar verkligen att prata med henne, hon är så intressant, hon är en sån som man bara trodde fanns i filmer. Men det känns lite konstigt för jag blir typ besviken när hon inte är online, vad är det om lixom?

En annan sak som har börjat ge mig lite ångest är att jag knappt orkar se på film längre! Knappt serier.. det känns bara som det är för mycket mentalt att ta på sig. Så senare tiden hare bara blivit skitfilmer som "Mean Girls" och "Wanted" okey dom är inte skit rakt igenom men det är ju inte "Once upon a time in Amerca" lixom.

Så tillbax till Watchmen får se om jag klarar de.

Välkommen

Min arbetskollega sa idag, på fullt allvar bör tilläggas: "Stockholm, en ormgrop av diverse perverterade existenser"

Jag kunde bara få ur mig ett ett tveksamt skratt i hopp om att han skämtade och skulle skratta tillbax, men de gjorde han inte, vad ska en gammal stockholmare som jag svara på de?
Eller ja, jag har väll aldrig varit en "riktig" stockholmare direkt. Visst jag har ju bott där mesta delen av mitt liv men jag har aldrig gillat Stockholm. Det var därför jag flytta från staden så fort jag tog studenten. Haha, gud jag hade såna planer då! Allting var perfekt.

Jag hade en flickvän som skulle flytta till Linköping (det är dit jag flyttade och där jag bor nu) ett år efter mig när hon hade tagit studenten, tills dess skulle jag bo i ett kollektiv med mina närmsta vänner till jag skaffat jobb och sparat ihop pengar så när hon väl kom ner skulle vi kunna flytta ihop direkt och jag skulle ha kompisar här, allt var perfekt.

NU 6 månader senare har kollektivet runnit ut i sanden jag bor i lägenheten tillsammans med en av kompisarna (vi var 4 när vi flyttade in) min flickvän är nu mera mitt ex och efter ca 4 månaders patetiskt bönande och krypandes har jag tillslut kommit över henne. Livet känns lite tomt nu eftersom jag bor ett par mil från mina gamla kompisar och inte har så många höjdpunkter just nu. Jag lever i rutin.